Krakow – Krnica

Swedish first, English is below

Jo, det är sant! Efter att ha ratat bataljen i Baltikum (till förmån för att ta hand om nyfött barn) för fyra år sedan och valt bort passagen över Pyrenéerna (på grund av… skäl) för två år sedan är det äntligen dags igen. Åbäket är avdammat och lyckan framplockad ur malpåsen. Återigen ser man ut som den tönt man är.

Jag har brottas lite med varför jag ser fram emot detta. Vari ligger charmen i att nöta mil efter mil, trotsa iskallt tyskt regn, skotsk vind, walesiska okvädesord, molande värk i alla kroppsdelar (inklusive den kollektiva röfven) och att ta sig an evighetslånga uppförsbackar? 

Svaret är väl i att det finns en charm i misären. Den som Johan formligen njuter av. Det är också delvis därför jag är tillbaka. Enligt utsago bidrar mitt ständiga gnäll till att Johan myser lite extra mycket när han harvar sig fram på sin Triple-T.

Men sedan är det också på grund av ett fenomen som myntades av undertecknad under senaste resan: MOOMOOM. Misery Out Of Missing Out On Misery. Jag har nu följt två äventyr på fjärr och det är ju fint i sig (förhoppningsvis en åsikt som delas av dig som läser detta) men det är inte riktigt samma sak. 

I skrivande stund är det drygt tolv timmar innan Jonas och jag flyger till Krakow där vi hookar upp med Ilia. Det borde vara flera saker som gör mig nervös men det har enbart stannat vid packning. Har man med sig allt? Och hur ska allt man har med sig få plats? Själva cyklandet oroar mig inte ett dugg. Dels för att vi i lag nord cyklar mycket kortare och dels på grund av hybris. Om man bortser från att det var länge sedan nu så har jag anskaffat mig en del erfarenhet. (Två cykelresor och en Vättern runt. Jag har också, som en av (mig veterligen) bara två medlemmar av cykelsällskapet Lejonet och Gripen, lyckats cykla sovandes.)

Så brist på rutin är inte det som skaver. Däremot har tidigare resor föranletts av någon form av uppvärmning och planering. Så icke denna gång. Inte i någon form alls. Jag vet i skrivande stund knappt förberett mig alls (när går flyget, Jonas?). Inte tränat. Inte provpackat. Inte säkrat emballage till flygresan hem. Inte förberett en massa Edward Blom-referenser.  

Mina medresenärer verkar nästan sjukligt förberedda och på vår gruppchatt frodas en fingerdreta av sällan skådat slag om vilken app som ska dokumentera resan, vilka drev som ger bäst utdelning och vilken gel man får mest energi av. Jag fattar ingenting och drar på sin höjd ett dåligt skämt som ingen skrattar åt. (Visste ni att man kan höra syrssång även i textform?) 

Dock infinner det sig någon form av tröst i att det får gå som det går. Vi har utstått en hel del utmaningar tidigare och klarat dem med mer eller mindre bravur. Och skiter det sig så blir det i alla fall bra bloggande. Stay runed!

English goes here:

Yes it’s true! After having rejected the battle in the Baltics (in favor of taking care of a newborn son) four years ago and opting out of the passage over the Pyrenees (due to … reasons) two years ago, it is finally time again. The New Black Beauty has been unearthed and the lycra picked up from storage. Once more, I look like the dork I am.

I have struggled a bit with exactly why I look forward to this. Wherein lies the charm of traversing miles after miles, defying ice-cold German rain, Scottish winds, Welsh profanities, dull ache in all body parts (including the collective posterior) and tackling never ending ascents?

The answer is in that there is charm in misery, which Johan really enjoys. It’s also partly why I’m back. According to my sources, my constant whining contributes to Johan smiling a little extra behind that glorious beard whilst piloting his Triple-T.

But it is also because of a phenomenon coined by the undersigned during the last trip: MOOMOOM. Misery Out Of Missing Out On Misery. I have now followed two adventures on remote and it is all well and good in itself (hopefully an opinion shared by you, dear  reader) but it is not quite the same thing.

At the time of writing, it is just over 12 hours before Jonas and I fly to Krakow where we hook up with Ilia. There should be several things that make me nervous but it has constrained itself to the  packing. Do I have everything with me? And is there room for everything I have packed? The cycling itself doesn’t worry me a bit. Partly because we in Team North are cycling much shorter and partly because of hubris. If one disregards that it was a long time ago I acquired it, I do have some experience. (Two cycling trips and one ”Vättern Runt”. I have also, as one of (I am sure) only two members of the cycling club Lejonet and Gripen, managed to cycle whilst asleep.)

So lack of routine is not what it boils down to. However, previous trips have been caused by some form of preparation and planning. Not this time, in any form at all. At the time of writing, I hardly know anything at all (when does the flight depart, Jonas?). Not trained. Not pre-packed. Not secured packaging for the flight home. Not prepared a lot of Edward Blom references.

My fellow travelers seem almost sickly prepared and on our group chat, a ”fingerdreta” of rarely seen kind thrives around which app is best suited to document the trip, which drives give the best dividend and which gel you get the most energy from. I do not grasp any of this and therefore resort to bad jokes that no one laughs at. (Did you know that you can hear cricket chirping in text form?)

However, there is some kind of comfort in that it will go as it will. We have faced a lot of challenges earlier and have overcome them more or less elegantly. And the shit should hit the fan, it will be good blogging. Stay runed!

Swedish first, English is below

Ja, det är jag igen – packningsbuddisten! Eftersom jag redan för två år sedan skrev ett ganska utförligt inlägg om skälen till varför jag föredrar så lite packning som möjligt (snabbversion: fysiskt lättare + psykiskt lättare) så ska detta inlägg bli kortare (men innehåller också en del repetition för alla utom nytillkomna läsare).

Jag har i korthet köpt en mycket mindre väska denna gång. Den förra väskan – som jag kört med runt Storbritannien och över Pyrenéerna med – pensionerades således i eftermiddags i källaren. Här kommer en jämförelse i bild:

Packningslistan lyder:

• Bankkort
• Europeiskt sjukförsäkringskort
• Cykel
• Cykeldäckavtagare (2 st små plastmojänger)
• Cykelhandskar
• Cykelhjälm
• Cykelhängselbyxa
• Cykellås (fick efter fotograferingen nedan låna Johans lås för det är mindre än mitt bautalås)
• Cykelnyckel
• Cykelpump
• Cykelskor
• Cykelslangar (2 st i reserv)
• Cykelsolglasögon (skitfula men gissningsvis kan man köpa snygga på plats om de behövs någon dag). Och precis som tidigare: har man sponsorer så har man.
• Cykelstrumpor (1 par)
• Cykeltröja
• Cykelväska (ännu mindre än tidigare resor, se ovan)
• Flip-flops (istället för skor till kvällarna)
• Fryspåse (1 st 1 liter) till mobilen om det regnar
• Glasögon (istället för linser på kvällen)
• Glasögonfodral
• Gå-ut-skjorta (numera även känd från/i Bayonne)
• Hemnyckel (men resten av nyckelknippan får stanna hemma)
• Kontaktlinser (så jag kan ha mina skitfula cykelsolglasögon)
• Kalsong, 1 par (används bara 1,5 timme per dag)
• Långärmad tunn sporttröja i ljust tyg som får fungera ställföreträdande för vindjacka och som skydd mot solen (en tröja har också solskyddsfaktor – och då menar jag inte att den är gjord av kräm). Regnar det så blir jag blöt.
• Mobilladdare
• Mobiltelefon
• Pass
• Powerbank för att ladda mobilen
• Shorts för bad (Balatonsjön, Medelhavet + kanske någon pool) och restaurangbesök på kvällen. Får fungera ställföreträdande som kalsong om det behövs.
• Solskyddskräm med solskyddsfaktor 30+ (notera att det inte är själva krämen som heter solskyddsfaktor, krämen har solskyddsfaktor. Jag skulle vilja att ni lär ut detta till era barn så att den nuvarande generationen som säger fel blir en historisk parantes).
• Tandborste
• Tandkräm Johan tar med en tub som jag kan sno från
• Vattenflaskor (2 st – en för vatten och en för vätskeersättning)
• Vätskeersättningsbrustabletter som gick ut förra året, av märket Bakis

Så här ser det ut när allt ligger på golvet:

Så här ser det ut när det som ska vara i väskan är i väskan:

Jag känner mig klar för start, och riktigt riktigt peppad!

English goes here:

Yes, it’s me again – the luggage buddist! Two years ago, I wrote a rather detailed post on the the reasons why I prefer as little packing as possible (quick version: easier physically + lighter mentally) so this post will be shorter (but also contains some repetition for everyone except new readers).

In short, I have bought a much smaller bag for this ride. The former bag – which I drove around the UK and across the Pyrenees with – was retired this afternoon in the basement. Here is a comparison in picture:

The packing list reads:

• Debit card
• European Health Insurance Card
• Bicycle
• Bicycle tire changing tools (two yellow pieces of plastic)
• Gloves
• Helmet
• Cycling Bibs
• Bicycle lock (after photographing below was done, I got to borrow Johan’s lock because it is smaller than my huge lock on the photo)
• Bicycle key
• Bicycle pump
• Bicycle shoes
• Spare tubes in case of flat tires (2 in reserve)
• Bicycle sunglasses (really ugly but guessing I can buy good-looking ones on-site if they are needed).
• Bicycle socks (1 pair)
• Bicycle sweater
• Bicycle bag (even smaller than previously, see above)
• Flip-flops (instead of shoes for the evenings)
• Plastic bag for the phone if it is raining
• Glasses (instead of contact lenses in the evening) and a case for these
• Going-out shirt (now also known from / in Bayonne)
• Home key (but the rest of the key bundle may stay at home)
• Contact lenses (so I can have my ugly bike sunglasses)
• Underwear, 1 pair (used only 1.5 hours per day)
• Long-sleeved thin sports jersey in light fabric that acts as a substitute for windbreaker and as protection against the sun. If it’s raining, I get wet.
• Phone charger
• Phone
• Passport
• Power bank for charging of phone
• Shorts (for swimming in Lake Balaton, the Mediterranean + maybe some pool) and also for restaurant visits in the evening. May act as deputy underwear if needed.
• Sunscreen
• Toothbrush
• Toothpaste Johan brings a tube that I can steal from
• Water bottles (2 – one for water and one for oral rehydration solution)
• Oral rehydration solution tablets

Here’s what it looks like when everything is on the floor:

Here’s what it looks like when the stuff that is supposed to be in the bag is in the bag:

I’m really psyched for tomorrow now!

Can you tell the difference?

I’m in Helsinki!

And this is my ride for today.

Packing. Last time I did this, I was prepping for two weeks which included 2 overnight trains, a friendly 3-days visit to my wife’s parents in Kaliningrad and a weekend of fun in Riga.

So I’ve kind of overkilled it.

Now in the spirit of ditching the backpack I was packing lighter.

But! The longest one-day distance in Ringen-Riga was 110 km. Now as part of Team North I am facing three 150 km rides in a row.

So nutrition is key. And medication.

Here’s my belongings assemblage, carefully arranged for you to inspect.

In the picture above you don’t see a powerbank (it’s still charging) and knee ointments, painkillers and other drugs I’ve packed in case of certain medical emergencies.

So, no long pants, no casual jackets. I have one semi-casual outfit — a high-tech polo shirt (supposed to be wrinkle-proof) and a pair of shorts. In case we attend a black tie party we will have to buy everything.

This is how it looks on my bike.

Beautiful, innit?

You can see I’ve managed to shove a 700 ml bottle into the triangle bag. It’s for the flight mode, but it also shows extra capacity I could get if I move the bottle onto the steering wheel. (Wheel? It it really called a wheel? Steering horns it is!)

I still have a lot of stuff that is ditchable. So, if I feel it’s too much I will throw away two big rolls of duct tape without any regret. Well, at least one of them. I think.

Var inte ens färdigpackad och hade inte kommit utanför dörren innan jag insåg att cykeln var för tungt lastad. Vad gör man åt det då? Från början hade jag en något idealistisk och självgod idé om att vara behjälplig och ta med mig mer än vad jag behöver själv för att kunna hjälpa de andra om de får många punkteringar (har ju hört vilda berättelser från sällskapets tidigare resor) det ska jag fortfarande förstås hjälpa till med men praktiskt i handling. Materiellt får alla ta med och bära det de behöver själva. Det är helt enkelt osannolikt att jag tar mig i mål annars.

Scroll down for the English version

Åtgärder:

1. Minimera förstaförbands-kitet. Vi är förvisso 6 personer men kommer inte klämma två kartor paracetamol eller 20 plåster.
2. Minimera mängden extra innerslangar. 5 var överambitiöst, 3 ska räcka mer än väl om sydeuropeiska vägar inte är gjorda av krossat glas.
3. Minimera mängden extra kläder. Långbyxor och skjorta [äsch det blir skjorta ändå] är en onödig lyx. Är jag inte välkommen i shorts, t-shirt och flip flop får jag äta någon annanstans.
4. Det är en sak att ha en tung cykel, en helt annan att lasta den så att den är svår att hantera. Jag har redan utrustat den med 32 mm-däck som gör den till ett slagskepp i kurvorna (men i gengäld tar bort en del vibrationer från ojämn asfalt). Därför flyttar jag de tyngsta prylarna till ramväskan och de lättaste till säcken vid styret och gör sedan sadelväskan (som skapar krängningar så fort man reser sig ur sadeln och tar i) så liten som möjligt.
5. Det är lättare att komma åt och använda halvlitersflaskor istället för 0,75 när man har ramväska, så det blir en av varje istället för att maximera.
6. Energitillskott istället för techprylar. Sådant jag på andra resor förvarat i lilla väskan ovanpå ramen men som inte är kritiskt exempelvis extra batteri, sladdar och fodral till telefon och cykeldator kan lika gärna flyttas till styrväskan. Mer plats för power bars och gel och vad nu de lokala bagerierna kan producera för delikatesser.

Resultat:

Nu återstår bara att fortsätta hålla benen fräscha med korta dagliga turer. I övrigt vilar jag mig i form och laddar med extra kalorier och tupplurar i soffan framför årets upplaga av Tour de France på Eurosport.

The following is the same text as above but in another language

Had not finished loading before I realized things where not going to work out. I still had not packed some of the more essential things when it became clear that the weight would never allow me to finish the 1200 kilometers. What to do? In my mind when planning this trip I had an idealized and somewhat self-absorbed idea of me bringing extra stuff that would help the others if they had many flats (stories from previous trips are pretty wild) or got hurt. Helping practically if that should happen is still a given but I just can’t bring extra materials as it would make it unlikely I would make it to the finish myself.

Measures:

1. Minimize the first aid kit. What could we even use in a week?
2. Minimize the number of spare inner tubes. 5 was too many, 3 will more than suffice unless southern European roads are paved with crushed glass.
3. Civilian clothing. T-shirt, shorts and sandals will have to do. If I’m not welcome wearing that I can eat somewhere else.
4. It´s one thing to have a heavy bike and another thing entirely to have one that is hard to handle. I have already equipped it with 32mm tires making it corner like a turning battle ship (they do however mute some of the vibration from uneven asfalt). Because of this I will redistribute the weight and try to move the heaviest stuff to the frame pack and minimize the contents of the saddle and handlebar bag.
5. Water bottles are essential but the larger ones are hard to use when you have a frame pack, I’ll switch one of them to a half liter so drinking is less of a hassle. 
6. Fuel before tech. Batteries, cables and stuff I usually carry in the top tube bag can now go in the handlebar bag making room for more good nutrition during each stage. Let’s hope the local bakeries have some delicacies to offer.

Result:

That leaves me with the simple task of keeping my legs fresh with short daily rides. The rest of the time I am resting myself into shape, pushing extra calories and taking naps while watching this years Tour de France on Eurosport.

Att cykla långt flera dagar i sträck är jobbigt i sig självt. Mindre så i gott sällskap. Är man dessutom bekväm de timmar på dygnet man ska återhämta sig går återhämtningen i regel bättre och den fortsatta resan smidigare. På en ”self supported ride” en cykeltur där cyklisten själv har med sig det den behöver för att klara sig kommer därför frågan om packning självklart upp. Vad tar man med sig om man ska cykla ca 120 mil, vara bekväm och samtidigt undvika att bära med sig mer än nödvändigt? 

Swedish version of content on top. For English version, scroll down

Nu är vår resa inte (officiellt) någon tävling men varje kilo extra man bär med sig när det bär uppför förlänger resan med nära på en minut per kilometer (Analytic Cycling har en kalkylator om du vill se hur vikt påverkar dig i uppförsbacke). Har man dessutom för trög utväxling/fel ratio på antal kuggar på klingan fram och kassetten bak och trötta ben kan man rent av få kliva av och leda cykeln om man packar för tungt. Låt oss därför undersöka detta närmare. 

Det är fullt möjligt att välja ett minimalistiskt spår och bara ta med sig cykel och kreditkort men då lämnar man mycket av resan till ödets nycker och man riskerar också att göra livet surt för sina medresenärer då problem som uppstår inte nödvändigtvis kan lösas direkt ens om man hade haft ett platinumkort. Har man redan planer på att vara i rörelse större delen av dagen är oförutsedda stopp av fel anledning ofta lika jobbiga och irriterande som de kan vara roliga. 

Så var hittar man den optimala balansen mellan minimalism, bekvämlighet och praktikalitet? Det finns inget universalrecept men jag kommer att utvärdera min packning för just den här resan under helgen och återkomma med slutsatser och resultat innan vi ger oss av. 

An English version of the above follows here.

Biking long distances on several consecutive days is tough in itself. Less so in good company. Being comfortable on the resting period of the day helps with recovery and makes the continued ride even easier. On a self supported ride, a ride where the cyclists themselves bring what is needed to complete the trip the question of packing is ever an issue. What do you bring if you are doing roughly 1200 kilometers while still staying comfortable and avoiding to carry anything unnecessary?

Our trip is not (officially) a race but every extra kilogram carried when the road goes uphill adds almost a minute to each kilometer (Analytic Cycling has a calculator showing the effects of the forces in play when going uphill on a bicycle). Having the wrong gearing between front and aft sprockets in combination with tired legs could even mean getting off the bike and leading it up the worst hills. So let’s delve into the issue further. 

It is more than possible to choose the minimalistic approach and just bring your bike and a credit card. However doing so leaves you vulnerable to the whims of fate and can possibly create problems for you and your fellow cyclists as not even a platinum card can solve issues immediately. When you already have plans to be on the move most of the day unscheduled stops can be tiresome and annoying even though often fun.

So where do you find the optimal balance between minimalism, comfort and practicality? There is no universal recipe but I will be evaluating my packing during the weekend and follow up with conclusions and results before we leave.

Swedish version of content on top. For English version, scroll down

Enligt Wikipedia är en allitteration en ”retorisk stilfigur med upprepning av ett ljud (fonetisk parallellism) från början av ett ord till början av ett annat ord”. Dvs, i en allitteration används ord efter varandra, eller nära varandra, som börjar på samma bokstav eller börjar med samma ljud. Det kan jämföras med det mer välkända begreppet rim, där ord slutar med samma ljud. Allitterationer är alltså som rim, fast nästa nivå. Slarvigt skulle en också kunna ska att “rim är allitterationens kusinen från landet“, men nu ska vi inte börja vara slarviga så här tidigt på den här resan va?

Varför skriver vi om det här? Jo, som några av våra trogna “reskamrater som inte cyklar med oss men ändå är med oss hela vägen” det vill säga “ni som läser bloggen och kommenterar livligt och därmed är en del av resan” har lärt sig över åren (i alla fall sedan 2009) så både namnger vi, och väljer resmål utifrån om vi kan få till en lagom klatschig allitteration i namnet (eller inte). En liten påminnelse:

St Eriksplan-St Petersburg (2009)
Malmö-München (2011)
London-Lowlands (2013)
Ringen-Riga (2015)
Barcelona-Biarritz (2017)

Och så nu då: Krakow-Krnica. “Var ligger Krnica?”, undrar nog de flesta spontant. Det undrade vi också tills just Krnica visade sig vara den enda godtagbara destinationen som började på “Kr…” på lämpligt avstånd från Krakow (enligt Joels ögonmått i mobilen på Google Maps), den där kvällen i november 2018 på puben Loch Ness vid Mariatorget i Stockholm. Att detta senare visade sig vara 1134 km sträcka (utan inräknade felcyklingar och andra mer nödvändiga senvägar) enligt Google Maps är ju en annan historia, för har man hittat en klatschig allitteration så har man.

Inledningsvis var vi tre personer som hoppade på “konceptet” Krakow-Krnica, och sa: JAG SKA MED! Det var Johan och Joel som varit med förut (och som förra sommaren tillsammans genomförde det något brutalare cykelloppet Styrkeprøven mellan Trondheim och Oslo) och nykomlingen Fredrik som började cykla ordentligt förra året men som just nu nog är det mest aktive cyklisten av oss alla.

Men det fanns sug hos fler. Dock är det ju så att med åren kommer förpliktelser (familj, jobb, etc) och en sådan här resa kan ibland kännas för lång (i planeringsstadiet/med utomstående ögon/etc) så i år kom vår grundarmedlem Jonas med en lösning. Han skulle starta i Krakow med oss, men bara cykla med oss i några dagar, och i Bratislava vika av mot Wien. Den briljanta idén gillades av både Kaj och Ilia och därmed var vi för första gången sex personer. Uppdelade i två lag: Lag Nord (Krakow-Wien) och Lag Syd (Krakow-Krnica).

Nu klagar kanske någon på att Krakow och Wien inte börjar på samma bokstav eller ljud? Då kan ni tänka på att Krakow slutar på w vilket är samma bokstav som Wien börjar med (på originalspråk). Men det är en annan bloggpost – någon gång i framtiden.

English version of the above content comes here

According to Wikipedia, an alliteration is a “the conspicuous repetition of identical initial consonant sounds in successive or closely associated syllables within a group of words, even those spelled differently”. That is, in an alliteration, words are used one after the other, or close together, beginning with the same letter or beginning with the same sound. It can be compared to the more familiar concept of rhymes, where words end with the same sound. Alliterations are thus like rhymes, but kind of “next level”.

Why do we write about this? Well, like some of our faithful “travel companions who don’t ride with us but are still with us all the way” that is: “you who read the blog and join the comments section with lively contributions and thus are part of the journey” have learned over the years (at least since 2009) we both name the trip, and choose travel destinations, based on whether we can get a decent alliteration in the name (or not). A small reminder:

St Eriksplan-St Petersburg (2009)
Malmö-München (2011)
London-Lowlands (2013)
Ringen-Riga (2015)
Barcelona-Biarritz (2017)

And then now: Krakow-Krnica. “Where/what is Krnica?”, people might spontaneously wonder. But when Krnica turned out to be the only acceptable destination that started with “Kr …” at a suitable distance from Krakow (according to Joel’s eye measurement in the mobile on Google Maps that night in November 2018 at the pub Loch Ness at Mariatorget in Stockholm) we decided that Krnica will do fine. That this stretch later turned out to be 1134 km long (without unintentional detours and other more necessary ones) according to Google Maps is another story, because if you have found a great alliteration then you have.

Initially, we were three people who loved the “Krakow-Krnica” concept, and said: I HAVE TO JOIN! It was Johan and Joel who have been doing this before before (and as per last summer together carried through the slightly more brutal cycling stretch Styrkeprøven between Trondheim and Oslo) and the newcomer Fredrik who started cycling only last year but who is probably the most active cyclist of all of us right now.

But there was desire also within others. However, it is so that because of obligations (family, jobs, etc.) that build up over the years a journey like this sometimes can feel too long (in the planning stage / from an outside perspective / etc) so this year our founding member Jonas came up with a solution. His idea was to start in Krakow together with us, but ride along with us for a fewer amount of days, and when we reach Bratislava leave us and depart for Vienna. The brilliant idea was liked by both Kaj and Ilia and thus this bike trip (for the first) had gathered six people. Divided into two teams: Team North (Krakow-Vienna) and Team South (Krakow-Krnica).

Now maybe someone is complaining that Krakow and Vienna do not start with the same letter(s) or sound? Then you can start thinking about the fact that Krakow ends with w which is the same letter that Vienna starts with (in German). But that’s another blog post – sometime in the future.

Swedish version of content on top. For English version, scroll down

Så. Vi är alltså fem personer i det här ressällskapet som har svenska som modersmål, och en som har ryska som modersmål. Alla sex kan engelska. Ändå har vi valt att spänna bågen och blogga på både svenska och engelska (och i en framtida version av den här bloggen kanske allt finns på ryska också, vi får väl se 🙂 )

Notera! Ibland kommer det ta lite tid innan blogginläggen finns på båda språken (vi ska ju cykla också, inte bara blogga) men för dig som tycker att svenska är svårt, eller att engelska är svårt, så kan du komma tillbaka lite senare för den översatta versionen.

Grundregeln är nog ändå att Joel, Johan, Jonas, Kaj och Fredrik bloggar på svenska, och Ilia på engelska. Sen hjälps vi åt att översätta. Vi får se hur det går.

Kom ihåg: NI FÅR KOMMENTERA PÅ VILKET/VILKA SPRÅK NI VILL (vi har Google Översätt).

English version of the above content comes here

So. So we are five people in this group of bicyclists who have Swedish as their mother tongue, and one who has Russian as his mother tongue. All six of us know English. Still, we have chosen to aim high and write our blog posts in BOTH Swedish and English (and in a future version of this blog maybe everything will be available in Russian too, we’ll see how that goes :))

Note! Sometimes it will take some time for the blog posts to be available in both languages (we will also have to cycle, not just write blog posts) but for those who think that Swedish is a bit difficult, or that English is bit difficult, you can always come back a little later for the translated version .

The basic rule regarding this will probably be that that Joel, Johan, Jonas, Kaj and Fredrik will write in Swedish, while Ilia writes in English. Then we will help each other out with translation. We’ll see how it goes.

Remember: YOU CAN ADD COMMENTS IN ANY LANGUAGE, WE WILL TRY TO ANSWER (sometimes using Google Translate).

Swedish version of content on top. For English version, scroll down

Det är med en bekant mix av glädje/ångest/förväntan/rädsla som vi kan offentliggöra att nu gör vi det här igen! Vi har längtat lika mycket som ni andra och många har frågat oss: – Vart ska ni cykla i år? Här kommer svaret:

Under de två närmaste veckorna (ungefär) kommer du kunna följa vår färd mellan Krakow i sydvästra Polen till två olika destinationer (!) längre ned i Europa nämligen Wien i Österrike (dit tre av oss cyklar) och Krnica i Kroatien (dit övriga tre cyklar). Du kan läsa mer om resan här.

Vi kommer att försöka uppdatera så ofta vi kan, vi vet nämligen från Cykelsällskapets tidigare resor mellan Malmö – München, St Eriksplan – St Petersburg, London – Lowlands, Ringen – Riga och Barcelona – Biarritz att resorna blev roligare med den feedback vi fick från er läsare. Bloggandet har växt genom åren, så att det i viss mån (för vissa medlemmar av Cykelsällskapet Lejonet & Gripen) kommit att bli det främsta syftet med att cykla långt överhuvudtaget. Se oss som cykelgalningar, en resande digital redaktion eller vad du vill, men nu är det i alla fall dags igen.

Antalet cyklister varierar på dessa resor men denna gång är vi faktiskt rekordmånga (6) personer (vilket för första gången inte är ett primtal antal personer vilket gör Johan lite orolig). Förändringen sedan förra resan är att Samuel stannar hemma och ersätts av prospectet Fredrik. Johan och Joel är med i år igen (hur skulle det annars gå). Och sedan har vi tre comebackande cykelsällskapare i Jonas, Kaj och Ilia. Allt känns MYCKET roligt!

Vi börjar vår resa på tisdagen den 23 juli men bloggen kommer att bubbla hela dygnet ända fram till avfärd, så kom tillbaka och läs mer.

Vi ser fram emot att hålla kontakten med er under resan. Nu kör vi!

// Joel, Johan, Jonas, Kaj, Ilia och Fredrik

English version of the above content comes here

It is with a familiar mix of joy / anxiety / expectation / fear that we can go public with that we will be doing this again! We have longed for it as much as you others have and many of you have asked us: – Where are you going to ride this year? Here’s the answer:

During the next two weeks (roughly) you will be able to follow our journey between Krakow in southwestern Poland to two different destinations (!) further down in Europe namely Vienna in Austria (where three of us cycle) and Krnica in Croatia (your other three cyclists). You can read more about the trip’s itinerary right here.

We will try to update the blog as often as we can, because we know from the previous cycling trips between  Malmö – München, St Eriksplan – St Petersburg, London – Lowlands, Ringen – Riga and Barcelona – Biarritz that the trips became more fun with the feedback we received from you readers. Blogging amongst us Lion & Griffin-cyclists has increased over the years, so that to some extent (for some of us) it has become the main purpose of cycling long distances. See us as a cycling madmen, a traveling digital editorial office or whatever you want, but now it is time to hit the road again.

The number of cyclists varies on these trips, but this time around we are actually a record number (6) of people (which for the first time is not a prime number of people, which makes Johan a little worried). The change of crowd since the last trip is that Samuel stays at home and is replaced by the prospect Fredrik. Johan and Joel are participating this year again (how else would this go). And then we have three comeback bikers in Jonas, Kaj and Ilia. Everything feels VERY exiting and fun!

We will start our journey on Tuesday July 23, but the blog will be bubbling all day long until departure, so come back and read more.

We look forward to keeping in touch with you all during the journey. Here we go!

// Joel, Johan, Jonas, Kaj, Ilia and Fredrik