Ostrava – Brno

Swedish first, English further down

Ok vi vet, vi ligger efter i bloggandet, men idag tänkte vi ta igen det. Vi börjar med vad som hände i förrgår, det vill säga torsdags. Nämligen detta:

Vi vaknade i Ostrava på vårt hotell någon timme innan frukostbuffén. Det packades och snoozades och bloggades (fast det hann vi inte). För främst av allt skulle det ätas, med gårdagskvällens nöt&oliv-middag i närminnet. Matsalen, ja hela hotellet kändes väldigt Tintinsk, vilket alltid är ett plus. Med ny energi tackade vi för oss.

Vi började med ett besök på ett apotek (enda stället som var öppet) för att köpa flaskvatten efter att ha googlat att tjeckiskt kranvatten helst inte ska drickas. Oklart om det var sant men varför chansa? Vi passade också på att fylla på förråden av vätskeersättning, rumpsalva och smärtstillande (till knän, hälsena, och ryggslut på anonyma deltagare på resan).

Några kilometer utanför Ostrava cyklade vi förbi detta monument. Vi gissar att det placerats där för att håna oss, alternativt som ett krigsmonument från de fallna hjältarna i det stora tjeckoslovakiska cykelkriget, anno okänt.

Solen stekte på och vi stannade ofta för att köpa nytt vatten. Runt 14:00 fick vi äntligen tag på ett lunchställe, då femton ställen vi passerat innan inte öppnade förrän 15.00. (Vem äter lunch först vid tre?)

Efter lunch blev det ÄNNU varmare och vi tappade lite fokus i cykelrullen, vilket fick effekten att vi kom ifrån varandra. Efter ett mindre gräl (där Ilia lugnade ned oss genom att be oss att åtminstone gräla på engelska så han kunde vara med) så rätade vi ut kommunikationsfnurrorna och beslutade oss för att vila i skuggan och kyla hjärnan med glass.

Vi cyklade vidare längs den flod som vi hade följt ett tag och kom bara vilse några gånger. När solen började sänka sig över nejderna tog säkra före det osäkra (Lex: Nöt&Oliv-middag) och cyklade in i en by för att hitta ett matställe. Matstället hade pool och personalen vägrade ta emot dricks. Det var mycket nära att vi hyrde ett rum ovanpå restaurangen men omröstningen vid bordet landade i att köra vidare till Brno ändå.

Solen sjönk snabbt och började bli stresssade. Ingen av oss kände så värst för att cykla i mörker. Helt plötsligt kom nästa obehagliga överraskning. För varje tramptag rasslade det till nånstans i det torra gräset i diket. Det visade sig vara möss. Det vällde fram tusentals möss från ängarna bredvid oss. Det måste vara ett särskilt bra år för kamikaze-möss i Tjeckien.

Det kändes som att mängden kilometer som återstod aldrig blev färre men mörkret kom obönhörligt. Och precis när vi kommit en kilometer in i ett område helt utan gatlyktor hände följande:

Men till slut hände det. Vi kom fram till Brno. En lång lätt nedförsbacke forslade in oss i stadens hjärta och slutligen till hotellet. Och där blev vi glatt överraskade av självaste Jonas som tagit flyget till Prag och tåget till Brno. Skitkul!

English version:

Okay, we know that where behind with the blogging but we’ll make up for it. Let’s start with the day befors teatersatsning, namely Thursday:

We work up in at our hotel in Ostrava about an hour before breakfast was served. We spent the time packing, snoozing and blogging (but not really). It had to take a backseat to eating after the nut & olive feast from last night. The restaurant, the whole hotel really, was very Tintinesque, which always is a plus. With new energy, we said thanks and goodbye.

We started by visiting a pharmacy (the only open one) to but some botteled water after having read that Czech tapwater wasn’t recommended for ingestion. Maybe exagerated but why risk it? We also refilled on rehydration, butt ointment and painkillers (for the knees, Achilles tendons and lower backs of various anonymus participants).

A few kilometers outside Ostrava we passed this installation, which likely had been placed there to mock us. Or it could be a war monument for the fallen heroes of the great Czechoslovakian bikewar of an unknown year.

The sun beat down on us and we stopped regularly to refill our water supply. Around 14:00 we finally found a restaurant that, unlike the previous places we tried, was open before 15:00. (Who eats lunch that late?)

After the lunch it got EVEN warmer and we lost focus on the drafting, which made the team drift apart somewhat. After a minor argument (wherein Ilia calmed us down by asking us to at least argue in English so that he could join in) we fixed the kinks in our communication and decided to cool down with shade and icecream.

We rode on along the river we had followed for a while and only got lost a few times. When the sun began to get low we decided to play it safe (Lex Nuts & Olives for dinner) and found a restaurant with a pool and a staff that wouldn’t accept tips. We almost rented a room there decided to press on to Brno.

The sun set fast, which stressed us out. No one wanted to ride in the dark. Suddenly we got another nasty surprise. Each couple of meters we hears rattlings in the dry grass next to us. It turned out to be mice. Thousands of mice. It must be a good year for Kamikaze mice in the Czech Republic.

It seemed the remaining amount of kilometers never decreased while the darkness descended relentlessly. And just as we entered a stretch of road without street lights, this happened:

But finally it happened. We reached Brno. A long and mild downwards slope carried us into the heart of the town and the awaiting hotel. And a wonderful surprise awaited us there. Jonas had taken a flight to Prague and then a train to Brno. Awesome!