Brno – Bratislava

Överväldigade av torsdagens etapp från Ostrava i kombination med att Jonas dök upp i Brno (med efterföljande barhäng) tog vi i Lag Syd (Fredrik, Johan och jag) ett beslut: Vi skulle korta fredagens planerade distans Brno-Bratislava-Györ till att köra tillsammans med Lag Nord och ta det lite lugnt tillsammans med hela gänget i Bratislava när vi kom fram. Effekten av det skulle då vara att lördagsdistansen blev längre (spolier alert: det blev den verkligen, men mer om det i kommande inlägg).

Vi smög ut ur vår Brno-lägenhet runt 07:30 med intentionen att snabbt käka frukost och sen dra iväg från stan. Jonas låg kvar och sussade eftersom han gått från cyklist till serviceman och skulle ta tåget till Bratislava och där förbereda vår ankomst men incheckning och inköp av frukost till Lag Syd som hade en lång färd dagen efter.

Komma iväg snabbt gick inte riktigt. Caféerna vi googlade fram var stängda en efter en:

Till slut kom vi till ett McDonalds som hade öppet och serverade frukost. Världens långsammaste McDonalds. Att få sin mat tog 25 minuter och när den kom var det fel mat. Det hade gått snabbare om vi hade fått laga den själva. På McDonalds. Men hur hade det sett ut? (Svar: kul.)

När vi ätit upp visade det sig att jag hade fått min tredje punktering denna resa. Närmare undersökning visade att anledningen var den häftklammer som satt i däcket. (Svår att hitta i bäckmörkret natten innan.) Nu var vi tvungna att köpa fler reservslangar och hittade en bra cykelbutik (Mojekolo BRNO). Där kom Johan på att han skulle få sin cykel lagad (10 min) och när den var klar så kom Ilia på att hans cykel också behövde service (15 min). Redo att åka? Nä, vi måste köpa vatten! Till affären. Efter ytterligare vänt kom vi iväg från Bratislava 10:10 istället för 08:00 som planerat. Typiskt oss, skulle jag ändå säga 🙂

Vi började fint med en cykelfärd längs Svratka och bytte sida då och då. I Tjeckien verkar Rollerblades (på andra språk än ”svenska” känt som Inlines) vara det hetaste och efter en kvarts cykling krockade Ilia med en rullskridsko-dam. Efter en utskällning på Tjeckoslovakiska (helt felaktig, damen åkte rullskridskor på cykelbanan) och konstaterande att ingen var död eller skadad så kunde vi cykla vidare.

Efter ett tag tog cykelvägen längs kanalen slut och vi hamnade på vägar mer passande för mountainbikes. Det är tungt att köra helt ofjädrat på sådant underlag med detta var vägen Strava visade oss. På nåt sätt tog vi oss igenom ett naturreservat i väldigt låg hastighet och kom ut på de helt otrafikerade bilvägarna igen.

Vi stektes ganska hård under den varma solen (34 grader i skuggan) och svängde av vägen för lunch/siesta. Ingen på restaurangen kunde engelska, ryska, svenska eller nåt av de andraspråk vi har pluggat. Så vi tog till tekniken för att förstå vad det stod på menyn. Googles app har en funktion som översätter text direkt i kameran. Så här tydlig blev menyn i ett antal olika versioner:

Efter lunch (vi åt friterad ost igen) satt vi kvar till klockan 15 och väntade ut värmen. Sen tillbaka i sadeln. Vi konstaterade att vi hade tagit oss 1,6 mil på tre timmar och att det skulle bli mörkerkörning igen.

Vi hamrade på och undrade efter ett tag var vi var. Det visade sig att vi var i Österrike, som vi på något sätt åkt in i. Vi stannade vid en stor sten i Dürnkirk (som jag tänkte berätta mer om en annan gång).

Strax efter detta hittade vi dock en väg över en kanal (medelst färja som var ungefär lika bred som kanalen) och vips var vi i Slovakien!

Nu var det bara cirka 4-5 timmars cykling kvar och vi lade oss i rulle längs den slovakiska landsbygdens småvägar. Solen går ju ned tidigare här än i Sverige/St Petersburg men vi nådde ändå Bratislavas kommungräns när det ändå var ljust:

Väl framme i Bratislava vid 22:30-tiden mötte Jonas upp och vi åt och drack gott. Vi tog också farväl för det var här resan var slut för det gemensamma gänget. Lag Syd skulle vidare mot Ungern tidigt på morgonen och Lag Nord tog ett annat beslut. Cyklandet var slut här, det skulle bli tåg till Wien och elscooter på plats.

Innan läggdags beslutade dock ”St Eriksplan-St Petersburggänget 2009” (Johan, Joel och Jonas) sig för att försöka suga musten och märgen ur Bratislava. Det gick sådär. Vi försökte få sjunga Heal the World på ett Karaoke-ställe men kön var för lång. Det blev två öl på en uteservering och sen lade vi oss och sov runt 03:15. Johan och jag skulle ju upp strax.