Author: Kaj

Vad vet du om Brno? Vi viste inte mycket mer än att det bryggs ett öl där. Därför frågade vi återigen Wikipedia.

Brno (tyska: Brünn, latin: Bruna, jiddisch: ברין) är en stad i Mähren i sydöstra Tjeckien. Brno är med cirka 380 000 invånare den näst största staden i landet och den största staden i Mähren.

Brno är en mycket gammal ort, vars namn förmodligen kan härledas av tjeckiskans brnen, brno (lerig, träskartad). Lite som Tjeckiens Grums, med andra ord. På 1000-talet blev det residens i ett av de fyra furstendömen som Mähren då var uppdelat i; under 1300-talet och till 1411 residerade de mähriska markgrevarna på borgen Spielberg.

Under husitkrigen förblev Brno katolskt och belägrades 1428 av husiterna (ständigt dessa husiter…)

Under trettioåriga kriget fick staden utstå mycket. Bland annat belägrades den 1643 av svenska trupper under Lennart Torstenson, som dock tvingades avbryta belägringen för att tåga mot Danmark.

Men Lennart gav sig inte, utan företog sedan en ny belägring, som varade från 3 maj till 15 augusti 1645, men staden försvarades tappert av kommendanten Jean-Louis Raduit de Souches (förut i svensk tjänst), att svenskarna till slut fick avtåga. Minnet av detta firades högtidligt 1845 och 1865, och sedan har minnesfesten blivit en årligen återkommande nationalhögtidsdag.

Efter att en lång tids tillbakagång fick staden en ny uppblomstring under 1800-talet, då staden blev ett centrum för textilindstri, samtidigt som mycket av Österrike-Ungerns lokalförvaltning överflyttades till staden. 1910 hade staden 124.000 innevånare, varav 56.000 tyskar. Den blev 1919 en del av den nybildade staten Tjeckoslovakien. Våldsamma bombningar av västmakterna 1944 förstörde stora delar av staden och dödade 4000 personer.

Brno är idag ett centrum för textil-, maskin- och kemisk industri. Där finns också, som i så många andra städer i landet, ett flertal bryggerier. Staden är även känd för sin racerbana, Masaryk Circuit eller Masarykův okruh, som bland annat anordnar FIA WTCC Race of the Czech Republic varje år. Författaren Milan Kundera föddes här och deras ishockeylag, ZKL Brno, vann europeiska klubbmästerskapet i ishockey 1966, 1967 och 1968.

English version:

Are you familiar with Brno? We didn’t know much more than that they brew beer there. Hence, we once again turned to Wikipedia.

Brno (German: Brünn, latin: Bruna, jiddisch: ברין) is a town in the south Moravian Region in the Czech Republic. With its approximately 380  000 habitants, Brno is the second largest city of the country.

Brno i quite old and the name is probably derived from a Czech word that means muddy and/or swamplike. In the 11th century it became the residence of the four principalities that the Moravian Region was divided into. During the 14th century until 1411 all the Moravian high society resided in the castle Spielberg.

During the war of the Hussites Brno remained catholic and in 1428 it was under siege by the Hussites (who else?).

During the 30 year war the town endured much. Amongst other things ut was under siege again (but this time by the Swedes) in 1643. The Swedes were led by Lennart Torstenson who had to abandon the siege to march on our old frenemies in Denmark.

But Lennart didn’t quit that easily. Instead he undertook a new siege between May 3d and August 15th in 1645. However, the town was bravely defended by Jean-Louis Raduit de Souches (who had previously been in the service of Sweden) and the Swedes had to give up once more. This has since been commemorated annually. 

After a long period of decline the town again bloomed in the 19th century as it became a textile industry centre. In 1910 the town had a population of 124.000, of which 56.000 was German. In 1919 Brno a part of the newly formed state Czechoslovakia. Violent bombings by the allied forces destroyed major parts of the city in 1944, killing 4.000 people.

Today Brno is a centre for the textile, machinery and chemical industries. As with many other Czech cities, theres a number of breweries operating there. It’s also known for its race track Masaryk Circuit. The writer Milan Kundera was born here and the hockey team ZKL Brno, won the European club championship in 1966, 1967 och 1968.

Det har varit sjukt varmt och kvavt i Bratislava. Hela natten har det rått närmast djungelklimat.

Men nu vid elva, när vi just skulle bege oss till tågstationen, kom förlösningen. Himlen öppnade sig.

Vi ångrade genast våra ord om att svalare väder och regn vore att föredra och nu sitter vi i hotellets café och väntar ut regnet. Cyklarna fick inte förvaras inomhus så förhoppningsvis är väskorna så regntäta som det sägs.

Vi hoppas verkligen att detta oväder inte är på väg mot våra cyklande compadres längre söderut. I så fall: cykla snabbt, boys!

In English:

It’s been an insanely warm night in Bratislava. Since we arrived, it’s been a jungle climate.

But at 11, when we were just about to leave for the trainstation, the payout arrived. The skies opened up and is dumping all it’s got unto us.

We emmidiately regretted our talk of preffering cooler temperatures and a little rain over the humidity and heat. As of now, we’re waiting in the hotel’s restaurant for the rain to let up. We weren’t allowed to store the bikes indoors so hopefully our bags are as water repellent as advertised.

Hopefully, this wheather won’t catch up to Team South. But just in case: ride fast, boys!

Klockan är 00:35 och vi har just ätit upp middagen i Bratislava. Gissa om vi orkar blogga nu. Vi lovar dock att det kommer.

Or in English, if you please:

It’s 00:35 and we’ve just finished our supper in Bratislava. Guess if we’re going to blog now. We promise to do it, though.

Så för c:a 40 minuter sedan (typ 23:05) rullade vi äntligen in i Brno. Återkommer med info imorgon.

In English:

So roughly 40 minutes ago (23:05) we finally arrived in Brno. More info tomorrow!

Just nu sitter vi och lunchar i Bêlotin, mitt i den tjeckiska landsbygden. Hit har vi cyklat från staden Ostrava, vilken vi nådde sent igår kväll. (En rolig sak för värmlänningar är att att rava betyder rumpan. Därför kallar vi stan Cheese ass.) Här kommer lite fakta om Ostrava, inte helt osnodd från Wikipedia:

Ostrava är Tjeckiens tredje största stad och är huvudort för Mähren-Schlesien. Staden var historiskt delad i Moravská Ostrava (Mährisch-Ostrau eller Mähriska Ostrau), på västra sidan av floden Ostravice, och Polska Ostrava (från 1919 kallad Slezská Ostrava, Schlesiska Ostrava), på den östra sidan av floden. De båda städerna slogs samman 1941 och utgör idag stadsdelar i storstaden Ostrava.

Folkmängden i centralkommunen uppgick till 295 653 invånare i slutet av 2013, medan storkommunen (så kallad kommun med utökad befogenhet) hade totalt 326 874 invånare vid samma tidpunkt. Stora kolfyndigheter under 1700-talet gjorde Ostrava till en industristad, men gruvverksamheten upphörde 1994. Fortfarande bedrivs dock gruvdrift i områdena runt om Ostrava, i huvudsak närmare Karviná. Stålproduktionen i Ostrava är fortfarande omfattande även om bland andra Mittal Steel (före detta Ispat Nová Hut’ ) sade upp ett antal tusen anställda. Staden har valt att spara ett stort gammalt stålverk som minnesmärke över svunna tider.

I Ostrava finns pub- och nattklubbsområdet Stodolní ulice med ett femtiotal uteställen. Men ingen av dessa har öppet eller serverar mat.

English version:

We are right now digesting lunch in Bêlotin, smack dab in the czech countryside. We left the town of Ostrava, which we reached late last night, this morning. (Fun fact: for three of us rava is a dialectal synonym for butt. Therefore we call the town Cheese ass.) Here are some facts about Ostrava, not enrirely un-stolen from Wikipedia:

Ostrava (Czech pronunciation: [ˈostrava], locally: [oˈstrava], Polish: Ostrawa, German: Ostrau) is a city in the north-east of the Czech Republic which is the capital of the Moravian-Silesian Region. It is 15 km (9 mi) from the border with Poland, at the meeting point of four rivers: the Odra, Opava, Ostravice and Lučina. In terms of both population and area Ostrava is the third largest city in the Czech Republic, the second largest city in Moravia, and the largest city in Czech Silesia. It straddles the border of the two historic provinces of Moravia and Silesia. The population is almost 300,000 people. The wider conurbation – which also includes the towns of Bohumín, Doubrava, Havířov, Karviná, Orlová, Petřvald and Rychvald – is home to about 500,000 people, making it the largest urban area in the Czech Republic apart from the capital, Prague.

Ostrava grew in importance due to its position at the heart of a major coalfield, becoming an important industrial centre. It was previously known as the country’s “steel heart” thanks to its status as a coal-mining and metallurgical centre, but since the Velvet Revolution (the fall of communism in 1989) it has undergone radical and far-reaching changes to its economic base. Industries have been thoroughly restructured, and the last coal was mined in the city in 1994. However, remnants of the city’s industrial past are visible in the Lower Vítkovice area, a former coal-mining, coke production and ironworks complex in the city centre which retains its historic industrial architecture. Lower Vítkovice has applied for inclusion in the UNESCO World Heritage List.

Ostrava is home to various cultural facilities including theatres and galleries. Various cultural and sporting events take place in Ostrava throughout the year, including the Colours of Ostrava music festival, the Janáček May classical music festival, the Summer Shakespeare Festival and NATO Days.

Ostrava is home to two public universities: the VŠB-Technical University and the University of Ostrava. In 2014 Ostrava was a European City of Sport. The city co-hosted (with Prague) the IIHF Ice Hockey World Championship in 2004 and 2015.

In Ostrava all restaurants are closed and there is no food served.

And all restaurants are closed. Luckily thers’s breakfast at 7 o clock tomorrow.

Swedish first, English scroll down

Äta bör man. Personan Guide-Johan yelpade oss till en bra restaurang som serverade pirogi.

Tyvärr var den stängd när vi kom fram eftersom vi gick förbi ett postkontor och skickade lite bikebags och cykellås i förväg. (Med hjälp av en riktig pantertant.)

Men sedan hittade vi ett annat plejs. Med piroger på menyn och en barpianist minsann. Åtminstone tror vi han var det. Tekniskt sett kunde han ha lagt patiens där bakom eller lagat till våra piroger. Fint var det hur som helst.

English version below

One should eat. The persona Guide-Johan Yelp:ed us to a good restaurant that served pirogi.

Unfortunately, it was closed when we arrived because we passed a post office and sent some bikebags and bike locks to Vienna advance. (With a little help from a real golden oldie.)

But then we found another dealer of boiled pastries. With pirogi on the menu and a bar pianist doing his thing. At least we think he was. Technically, he could have played solitaire behind that black thing, or maybe he was preparing our pasties. Anyway, it was good.

Johan sköt mig just i ögat med en gummisnodd. Kul att han är här.

English:

Johan just shot me in the eye with a rubberband. Nice that he’s here.

Efter lite meck fick jag och Ilia ordning på Åbäke och vi kunde lämna Johannes Paulus II:s flygplats. En ganska lättsam cykeltur genom polska landskap, som inte gjorde mina fördomar besvikna, senare var vi i Krakow. Google Maps föreslog en ganska rejäl omväg. Vi fnös och satsade på raka spåret. Det tog oss till en gata, huvudstråket runt hörnet från lägenheten, som hade grävts upp i sin helhet och var näst intill omöjlig att korsa. Tillslut hittade vi en lucka och även lägenheten. Allt i den är kantigt.

Nu väntar vi bara på Lag Syd så börjar resan på riktigt.

English version:

After some trouble me and Ilia got my bike up and running and we could leave the AirPort of Johannes Paulus II. What followed was a nice ride theough Polish landscapes that loves up to my preconcieved notions. Soon we were in Krakow. Google Maps suggested quite an indirect path which we scoffed at. The more straight route brought us to the mainstreet near the apartement but this street was totally dug up and nearly impossible to cross. We finally found a way over to the apartement. Everything in it has corners.

Now we’re only awaiting Team South.

Vaknade till tråkiga nyheter som ökade på resnerven. Jag flyger så sällan att jag aldrig känner att jag har koll på läget. Jonas var min livboj men nu stod det klart att jag var alena, en ensam båt på ett öppet hav.

Framme vid Arlanda Express insåg jag att jag glömt nyckeln till mitt lås. Därmed får jag kånka runt på en kloss som adderar vikt men inte säkerhet. Fantastiskt!

Väl på flygplatsen var det sedvanligt strul med att checka in cykeln. Skiftnyckeln har rostat igen så att få av tramporna tog orimligt lång tid. Sedan gick inte emballaget genom scannern. ”Vi får göra ett snifftest istället” sa personalen och jag slet upp telefonen för att dokumentera när schäfern medelst sin nos skulle konstatera att allt var kosher. Men hunden uteblev till förmån för en liten remsa lakmuspapper. Besvikelsen!

Sedan behövde jag något att läsa eftersom Jonas inte är med och kan dra långa haranger om allt jag inte bryr mig om. Vilket utbud de hade!

I säkerhetskontrollen fick jag ta av mig skorna, vilket förnedrade alla inblandade.

Nu sitter jag i en bar och käkar svindyr frukost ackompanjerad av orimligt mycket Bruno Mars-musik. Det känns så ovärdigt.

Har jag sagt att jag älskar att flyga?