Swedish first, scroll down for English
Vår första cykeldag var planerad att börja kl 06 på morgonen, men eftersom det bara var i effektivitet-Johans (en av mina personas) hjärna så slutade det med att vi lämnade Krakow klockan 10:10. Vi hade i detta också tid att besöka en cykelverkstad där Kaj & jag fick våra cyklar fixade. Kaj “köpte” också en ny slang till sin cykel genom att lova att skicka 18 zloty till den superhjälpsamma reparatören via post vid hemkomst. Om du har en trasig cykel i Krakow, besök Vario Bike. Ta med kontanter.
Sedan fortsatte vi på vägen, vilken var ett riktigt fint gammalt järnvägsspår som hade omvandlats till en cykelbana. Detta var som ett paradis tills vi insåg att vi cyklade på banan som ledde till Auchwitz och att många människor tidigare hade gjort sin sista resa på exakt den här vägen.
Runt klockan två anlände vi till Oswiecin / Auschwitz för att äta lunch. Det var på tiden. Staden är inte så stor men vi var tvungna att gå det sista distansen på grund av tegelvägar.
Vi var riktigt trötta som ni kan se nedan men vi fick också mycket mat efter att ha väntat i 30 minuter (eftersom servitrisen uttalade 30 som 13 när hon frågade om vi kunde vänta lite).
Efter lunch gick vi förbi Auschwitz I och stannade i 5 minuter utanför Birkenau – Auschwitz II, koncentrationslägren där 1,1 miljoner människor dödades. Vi bestämde oss för att det skulle kännas skitigare att gå in för ett snabbt besök (det enda vi hade tid till) än att cykla vidare och beslutade oss att istället åka vidare.
Någonstans utanför Birkenau kollapsade vårt navigationssystem och vi var plötsligt på en grusväg, och efter några minuter fick Kaj punka. Vi blev mer och mer trötta och några av oss började tvivla på att vi skulle klara det.
Men plötsligt nådde vi den tjeckiska gränsen och fick lite hopp tillbaka:
Men det var fortfarande cirka 30 km till Ostrava och natten föll. Plötsligt föll Fredrik och skrek “stopp! Jag föll precis ” varpå Ilia svarade“ bra jag måste ta ett foto ”. Tänk alltid på bloggen först!
Eftersom vår navigering inte fungerade var vi tvungna att lita på en man som heter Martin som hjälpte oss med några genvägar, som var bra men också fick oss att gå nedförsbacke på gräset under vissa stunder.
T Till slut kom vi till hotellet. Klockan var 22:00 och alla restauranger i Ostrava hade stängt. Vi hade cyklat i 12 timmar och hade cyklat 16,93 km. Och allt vi fick äta var jordnötter och oliver från minibaren. Nästan jämnt fördelade oliver. Tragiskt!
Tragiskt.
English here
Our first day of biking was planned to start at 06 in the morning, but because that was only in Efficiency-Johans mind we ended up leaving Krakow at 10:10. We also had time to visit a bike repair shop where Kaj & I had our bikes fixed. Kaj also “bought” a new tube to his bike by promising to send 18 zloty to the super helpful repairman via mail when he gets home. If you have broken bike in Krakow, please visit Vario Bike. Bring cash.
Then we go on on the road. Which was a really nice old railroad track that had been converted to a bike lane. This was like paradise until we realised that we were biking on the track that led to Auchwitz and that many people before had been on final journey on that exact route.
Around 2 o’clock we arrived in Oswiecin/Auchwitz to have lunch. It was about time. The city is not that big but we had to walk that last distance due to brick roads.
We were really tired as you can see below but also we got a lot of food after waiting for 30 more minutes (because the waiting staff pronounced 30 like 13 when they asked if we could wait a bit)
After lunch we passed by Auchwitz I and stopped for 5 minutes outside of Birkenau – Auchwitz II, the concentration camps where 1.1 million people was killed. We decided that it would feel crappier going in for a quick visit (the only thing we had time for) than biking along and decided to leave.
Somewhere outside Birkenau our navigational system collapsed and we where suddenly on a gravel road, and after a few minutes Kaj got a flat tire.
We were getting more and more tired and some of us started to doubt that we would make it. But suddenly we reached the Czech border and got some hope back:
But it was still about 30 km til Ostrava and night was falling. Also Fredrik was falling and shouted “stop! I just fell” and Ilia responded “great I have to take a photo”. Always think of the blog first.
Since our navigation was not working we had to trust a man called Martin who helped us with some shortcuts, that were great but also made us walk downhill on grass at some moments.
Finally we arrived at hotel. It was 22:00 and all restaurants in Ostrava had closed. We had been biking for 12 hours and had biked 16,93 km. And all we got to eat was peanuts and olives from the minibar.
Tragic.